Helt plötsligt har jag blivit student på nytt och det känns bra. Fastän det är hemskt med tenta, så är jag i alla fall glad varje morgon jag stiger upp påväg till tåget. Pendlandet till Göteborg fungerar än så länge och för övrigt så känner jag inte för att flytta. För man kan väl inte bara flytta när det är så många här som man tycker om? Å andra sidan känner jag att det finns en del i min nya klass som jag skulle vilja lära känna mer för att få möjlighet att tycka om dem också. Alltid är det någon som blir left behind.
Sebbe är på bättringsvägen även om han är ett skellett. Är han utskriven till jul är jag nöjd.